Välkommen!
Ett urval av tidigare publicerade krönikor. Och några nya.
Varma hälsningar
Lasse
Barns läs- och skrivkunnande: ”Det är så allvarligt att hela samhället borde orosanmälas…”
…om barns sjunkande läs- och skrivförmåga och att ge dem rimliga förutsättningar som vuxna. ”Nästan var femte 15-åring i Sverige klassas nu som funktionell analfabet”, kunde man läsa i veckan. Det betyder att dessa ungdomar inte ens klarar att läsa en dagstidning. Man kan ju bli fundersam för mindre… Larmrapporterna om barns sjunkande läs- och
”Vad är en majstångsresning värd?”
…funderar om en liten by-fråga i Dalarna egentligen berör hela samhället. ”Vad är en majstångsresning värd?”, funderade undertecknad häromdagen. Ordföranden i byföreningen hade just hört av sig och berättat att Trafikverket vill ha tjugo tusen kronor för att vår by ska få resa sin majstång i juni. Kostnaden är ett nytt påbud från Trafikverket och
Dags att kasta undan bekvämlighetens täcke, och leva.
…om att välja att tacka ja i stället för nej. Det är på morgonkvisten första dagen på sportlovet och solen skiner över snötäckta sluttningar. Jag är fullt koncentrerad, och trots att vi bara varit i gång en kvart sprutar redan svetten. Då hörs ett nytt rop på hjälp. Ajdå, dags för nästa akut-rusning… Men det
Rör det på sig på sig – hälsa!
Om betydelsen av ett ”hej”… Den enkla gesten att hälsa på grannar och förbipasserande ger en trivsel och gemenskap som är värd att vårda. Det är fint. Civiliserat. Men så är det inte överallt. Efter resor och diskussioner med bekantskaper runt om i Sverige, så tycks hälsandet hamnat på dekis på sina håll. Om det
Ibland behöver även de snälla ha hårda nypor
…funderar på om vi har glömt konsten hur man hanterar översittare i stort och smått. Efter en skön jul- och nyårshelg börjar vi ett nytt år. Samtidigt rullar fortfarande ryska stridsvagnar över Ukrainas snömoddiga slätter. Människor dör, och man kan inte låta bli att undra: Hade det kunnat undvikas? Enligt personer som haft med Vladimir
Du hittar dem i utkanten av varje mingel…
…om att det är världsdagen för en ofta underskattad personlighetstyp. Idag, söndagen 2:e januari, är det dagen för personlighetstypen du hittar i utkanten av varje mingel. Om de alls är där. Japp, du gissar rätt: Det är ”Världsdagen för introverta”. Tråkmånsarna alltså, ur ett mingelperspektiv… Samtidigt har vi mycket att tacka de introverta för. Det
Rim-dags, då är det varningsflagg.
…om att skriva krönikor och att rimmet är en varningsflagg. Det är varningsflagg när undertecknads krönikor avslutas med ett rim. Det är ett säkert tecken på att man skrivit något som man själv inte tycker riktigt håller måttet. Rimmet blir ett sista försök att rädda något som egentligen är utom räddning. Som att vaxa en
Jag lyckas få in en vänsterkrok mot hundens nos…
…är med om första hundattacken på tjugofem års hundägande, men inser snart att det finns de som lever under samma hot, dagligen. Fredag. Solen skickar strålar genom tallkronorna när jag och hunden går vår muntra morgonpromenad. På en barrtäckt skogsväg möter vi en yngre kvinna och hennes stora vovve. Vi säger ”hej” på avstånd. Hon
Grillsäsong med vikt-frikort
…om friskvårdstips i grilltider, inklusive det patenterade vikt-frikortet. Nu är grillsäsongen här med sina krämiga bakpotatisar, glaserad majs, smarriga grillspett, och så något svalkande att dricka. Oj, oj, vad gott! Samtidigt måste vi matglada hitta en balans för att må bra, och på något vis kompensera för godsakerna. Alltså måste man röra på sig. ”Jamen,
Håll huvudet högt, flintisar!
”…försöker uppmuntra tunnhåriga att inte vara onödigt tunnhudade.” Som du kan se (här) tillhör jag dem som gör av med mer tandkräm än hårschampo. Kanske var det därför jag reagerade lite extra på den där nyheten i kvällstidningen… Så här var det: En sportTV-profil: ”Det har varit en stark start på säsongen, stundtals hårresande –
Ungen vill tatuera sig…
Lördag eftermiddag. Undertecknad är försjunken i en bra deckare när sjuttonårige sonen hasar förbi.”Du pappa, jag tänker tatuera mig när jag fyllt arton…”, säger han. Jag studsar till i fåtöljen. Men eftersom man vill vara en upplyst förälder (så ofta man orkar) hejdas en spontan protest strax bakom framtänderna. I stället nickar jag, mumlar ”det
Det smärtar mig att skriva de här raderna…
Det smärtar mig att skriva de här raderna. Bokstavligen. Vänsterhanden värker och vill inte alls hjälpa till. Det här är ett större problem för mig än för de flesta, eftersom jag råkar vara vänsterhänt. Jo, jag vet. Hur kul är det att höra någon klaga över åkommor? Inte kul alls, vågar jag påstå. Dessutom finns