…om engelskans ibland märkliga inflytande på svenskan.
Har vi nått en brytpunkt i engelskans inflytande på svenskan? Jag tycker mig i alla fall se tecken på det. Under min egen tonårstid på 1980-talet var vi ganska mediokra på engelska. Det ledde till både medvetna och omedvetna konstigheter, oftast på engelskans bekostnad. Dagens ungdomar är duktiga på engelska. Jätteduktiga. Och här är brytpunkten. Den nya generationen är så engelskinfluerad att de istället börjar missförstå svenskan…
Ett exempel från häromdagen: Tonårspojken frustar av skratt där vi sitter vid middagsbordet och jag förstår ingenting. Jag hade ju bara förklarat att jag har måttlig lust kitta ett par fönster i fjällstugan.
Mellan skratthickandet förklarar pojken att han förstår min olust inför detta, för att sedan ursäkta sig från bordet och gå in i angränsande rum för att lugna ner sig.
Han kunde inte titta på mig utan att skratta resten av den kvällen. Tillslut trillade polletten ned även för mig.
Det är givetvis mitt eget fel att jag inte lärt slyngeln grunderna i fönsterrenovering. Men ändå.
Eftersom samma ungdom spelar fotboll för jag en språklig kamp även där. I vårt hus har jag bestämt att övningen heter träffa ribban och inte ”crossbar challenge”, att det heter överstegsfint och inte ”step over”, och så vidare. Men det är en ojämn kamp för oss svenska språkets riddare i den galopperande anglifieringen.
Förr var det som sagt andra tider. När jag var i samma ålder som min son hade en kompis storebror finbesök från USA. I alla fall för två tonårskillar, då amerikanen var aspirant i NASA:s astronautprogram.
För att få vara med på ett hörn, erbjöd vi oss att ordna fika. Kompisen tog befälet och erbjöd på bästa kyparvis, med ena handen bakom ryggen, ett fat med det enda bakverk vi klarade av – och presenterade det med rakast möjliga engelska översättning av det numer socialt oacceptabla ordet för chokladbollar.
Kompisens brorsa svarade med ett: ”Jamenförihelv…”.
Astronautaspiranten å sin sida blev först mycket tyst, sedan kunde han inte sluta skratta. Enligt uppgift fick han en skrattattack på Arlanda några dagar senare.
Jämfört med dagens unga var alltså min egen generation inget vidare på engelska. Det är nog också förklaringen till att man sällan hör någon som är yngre än fyrtio år, slå ihop händerna när vinterdäcken har skruvats fast, och nöjt utbrista; ”very good gummisnodd!”.
Men nu sköljer engelskan ohejdat in i svenskan och vill du få ytterligare bekräftelse på det så slå en signal till en bekant i någon av våra storstäder. Sannolikheten är stor att du kommer få höra en fullkomlig lavin av engelska ord inpetade både här. Det låter inte klokt.
Vi är på språkligt glid, och bra vallat är det också.
Tro det eller ej, men det finns faktiskt en allvarlig tanke bakom de här ganska barnsliga historierna. För vi står inför ett val: Antingen fortsätter vi som nu och sitter lojt kvar i baksätet i språkfrågan tills bilen blir högerstyrd, eller också tar vi själva ratten och styr in på en annan språklig väg.
Ett alternativ på en sådan väg skulle kunna vara att vi låter engelskan bli officiellt andraspråk i Sverige. Det kan låta radikalt, men det är det inte, för på ett rörigt sätt så är den ju redan det.
Jag tror faktiskt att svenskan skulle tjäna på det, få höjd status i vårt ganska lättpåverkade och trendkänsliga samhälle.
Skolan får stärka både svensk- och engelskundervisningen. För det är ju riktig svenska och riktig engelska vi ska kommunicera i tal och skrift.
En annan fördel vore att invandrare kunde erbjudas möjligheten att börja med att lära sig engelska, vilket är ett betydligt mer användbart språk än svenskan. Språkinlärning handlar mycket om motivation och man kan misstänka att det skulle vara lättare att motivera sig att läsa EFI i första steget och sedan fylla på med SFI. Engelska och svenskan är dessutom besläktade vilket skulle kunna underlätta senare svenskinlärning.
Vill du gå långt i Sverige så är givetvis svenskan ett krav. Men för att komma ur startblocken och börja göra sig förstådd är engelskan ett väl fungerande alternativ – om vi låter det bli officiellt.
I ett exportberoende land där närapå alla redan pratar bra engelska och de större företagen har det som koncernspråk så skulle det kännas närmast naturligt. Det skulle kunna förenkla vardagen för många, och vi som land ytterligare skulle närma oss den 1,5 miljard människor som har engelska som första- eller andraspråk.
Det finns säkert andra förslag, men det här tycker jag är very well cykelställ.