[publ. 2021-04-25]
Vaccineringen går oacceptabelt långsamt. Kinas ambassadörs uttalanden är oacceptabla. Våld mot kvinnor och barn är fullständigt oacceptabelt. Skjutningarna likaså. Rattfylleri ger oacceptabelt milda straff.
Allt det där är lätt att hålla med om. Det är också en droppe i havet av alla ’oacceptabelt’-uttalanden från våra styrande på senare år. Gör man en sökning på ordet ’oacceptabelt’ i nyhetsartiklar så får man över femtio tusen(!) träffar.
Jag vet inte hur du ser på saken, men när jag säger att något är oacceptabelt så finns liksom ingen återvändo. Det är då ärmar kavlas upp och silkesvantar åker av, och man ger sig inte förrän problemet är löst. Det gäller både stort och smått.
Säger man att tomma toarullar är oacceptabelt, så ger man sig inte förrän barnen har lärt sig byta när det är slut på rullen. Eller om man tycker att skällande hundar är oacceptabelt, så hänger man i tills den egna hundvalpen slutar skälla på förbipasserande.
Oacceptabelt = Omöjligt att acceptera, förändring ska ske utan fördröjning.
Antagligen är det just därför många av oss tänker: ”Bra, nu kommer äntligen något att hända!”, när våra styrande ryter att något är oacceptabelt.
Men så händer ingenting i alla fall.
Skjutningarna fortsätter. Rattfylleristerna får inte strängare straff. Kinesiska ambassadören härjar och hotar som vanligt. Kvinnor och barn är lika drabbade som tidigare.
Och ledarna bara fortsätter att säga att det är oacceptabelt.
Här kan man alltså ana ett missförstånd.
Medan vissa av oss tycker att man sätter sin heder i pant när man sagt att något är oacceptabelt, verkar andra nöja sig med att säga ordet och ta lätt på resten.
Vore man konspiratoriskt lagd skulle man kunna tro att många ledare bara ser ordet som ett praktiskt verktyg för att framstå som beslutsam, och som ett vaccin mot jobbiga följdfrågor. Inget annat.
Men vill vi komma framåt så är det klokt att först vara överens om definitionerna.
Alltså, är man redo att kavla upp ärmar, kasta silkesvantar, spotta i nävar och verkligen hugga i, så är det helt OK att säga att något är oacceptabelt.
Är man inte beredd att göra vad som krävs, så är det bättre att säga något annat, som:
”Jaha, vad säger du om senaste tidens skjutningar? Folk dör ju hela tiden!”
”Ja, det är ju inte bra. Vi får väl se vad vi kan göra. Hoppas inte för mycket bara…”
Det där låter såklart inte lika kraftfullt och beslutsamt som att ryta att det är ”helt oacceptabelt!”.
Men det stämmer nog ofta bättre med sanningen.
Och sanningen är en utmärkt startpunkt för den som vill åstadkomma riktig förändring.
För egen del får de styrande gärna fortsätta säga kraftordet ’oacceptabelt’ om allvarliga samhällsproblem. För det är ofta en riktig beskrivning. Men de får bara säga det när de är redo att följa upp med lika kraftfull handling. Allt annat borde vara oacceptabelt.