…funderar om en liten by-fråga i Dalarna egentligen berör hela samhället.
”Vad är en majstångsresning värd?”, funderade undertecknad häromdagen. Ordföranden i byföreningen hade just hört av sig och berättat att Trafikverket vill ha tjugo tusen kronor för att vår by ska få resa sin majstång i juni. Kostnaden är ett nytt påbud från Trafikverket och anledningen är att majstången står utmed en statlig väg.
Det här kan tyckas vara en liten fråga, men tittar man lite närmare kan man ana ett symptom på något som är både större och allvarligare. Ska återkomma till det strax.
Men vi börjar i det lilla, med vår majstång.
Byborna har i alla tider skött omdirigering av trafiken under den dryga timme majstången reses. Några skyltar, en handfull frivilliga vakter och en gnutta sunt förnuft är vad som krävts.
Men nu är det alltså andra bullar.
Trafikverket vill sköta allt själva, och ha en rejäl påse pengar för besväret.
Man avundas inte byföreningens styrelse. Jag har själv suttit där och vet att en ny kostnadspost på tjugo tusen kronor per år är lika ovälkommen som en finne i baken på cykelsemester. För medlemmarnas avgift ska räcka till mycket: Kyrkbåtar, badstrand, bryggor och bystuga som ska underhållas, och allt arbete görs ideellt för att det ska gå ihop.
Det är tyvärr ingen idé att skälla på Trafikverket för deras nya avgift. De följer bara lagen och har själva fått tillsägelse att det här måste ske.
Så föreningen har egentligen inget val. Struntar man i det nya påbudet och olyckan är framme så ligger de ansvariga risigt till, och vem vill utsätta sig för en sådan risk?
Vår majstångsresning sker på torsdagskvällen före midsommar och ses av många som starten på midsommarfirandet i Siljansbygden. Firandet är öppet för alla och får besök från både när och fjärran.
Genom åren har reportrar från flera av världens största internationella tidningar varit på plats. Med tanke på hur översvallande många av deras artiklar varit, och hur de sprids över världen, har de gett fin internationell uppmärksamhet för både Dalarna och Sverige. Helt gratis.
Så, vad är en sådan majstångsresning värd?
Jag vet inte.
Det enda jag vet är att det känns rätt orättvist att ge den en statlig straffavgift.
Samtidigt ska man kanske inte bli så överraskad att det här nya påbudet kommer just nu…
För ett par veckor sedan larmade två experter i offentlig förvaltning i DN. De kunde visa att människor som gör själva jobbet (kärnverksamheten) blir allt färre, i förhållande till antalet byråkrater.
Som exempel berättas att lärare och vårdpersonal i kommuner och regioner ökat med tolv procent sedan 2008. Under samma period har antalet chefer i samma verksamheter ökat med trettiotre procent, och antalet administratörer ökat med över åttio procent(!).
Man kan alltså säga att våra offentliga verksamheter går från handling till ord, i stället för det omvända som är mer önskvärt när man vill få något uträttat.
Vi har därmed fått horder av nya byråkrater som skapar nya regler som de kan utsätta andra för. Det genererar i sin tur ännu mer administration, i en växande spiral av ängslig jakt på total kontroll. Och kan de dessutom skicka en faktura till de som drabbas av deras nya påfund så är det såklart full pott…
Det är där vi är. Och nu vill staten krama tjugo tusen kronor per år ur en by för något som har fungerat helt felfritt sedan…alltid.
Vad gör vi åt detta?
Ja, ska vi ta oss ur den här dystra återvändsgränden av ökande regler och statuter så finns nog bara en väg: Vi måste släppa ned axlarna och våga lita mer på människors sunda förnuft. Förklarar man bara tillräckligt väl så brukar det fungera.
Men tyvärr kommer det nog ta tid innan våra styrande inser det.
Så, vad kommer hända med vår bys majstångsresning tills dess?
Kommer byborna vilja hosta upp tjugo tusen kronor till Trafikverket varje år?
Eller ska man flytta majstången från den historiska och bildsköna plats den står, och försöka hitta en annan?
Jag vet inte.
Det ska diskuteras på föreningens årsmöte på söndag.
Alltså: Vad är en majstångsresning värd?
Det är en viktig fråga.
[publicerad i SN 2023-02-16]