…om att skriva krönikor och att rimmet är en varningsflagg.
Det är varningsflagg när undertecknads krönikor avslutas med ett rim. Det är ett säkert tecken på att man skrivit något som man själv inte tycker riktigt håller måttet. Rimmet blir ett sista försök att rädda något som egentligen är utom räddning. Som att vaxa en totaldemolerad bil. Eller ösa en eka som redan står på sjöbotten.
Och det har blivit en del rim på sistone.
Som exempel skulle dagens krönika handla om utförsåkningsminnen. Historien tog sin början i mitten av 1970-talet, vi hade just blivit fyra miljarder människor på planeten och det var glest med folk i backen…
Berättelsen utvecklades till ett frosseri i träskidor, påskruvade skidspetsar i plast och pjäxor i skinn. Texten kunde knytas ihop och avrundas med att vi blev åtta miljarder människor häromveckan.
Men i genomläsningen var det något som skavde. Och spiken i kistan var grötrimmet som smugit sig in i slutet:
…Så glöm räntor, elpriser och annat strul
Åtminstone för en stund, över jul
I stället, kom ihåg, medan vi året slutför
Att livet kan vara toppen även när det går utför
Hej och hå…
Så kan det bli ibland.
De gamla skidminnena förpassades till byrålådan. En ny krönika påbörjades.
Den här gången provades den gamla teorin att förhållanden och vänskaper gynnas av en gemensam promenad lite då och då. Det blev också en vindlande historia, från möten med en udda familjerådgivare på 90-talet, en präst och en skidguide i Alperna.
Dags för ny genomläsning. Tja…vad blev det här egentligen? Och, tro det eller ej, så hade ett rim hittat in också här:
Nu stundar juletid i världens nationer
En utmärkt tid att vårda våra relationer
Så mellan tomtar, klappar och jul-serenader
Ta med din vän, din partner, på ett par promenader
No comment…
Ned i byrålådan med den också.
Så, vad vill jag säga här egentligen? Jo, att en bra krönike-text rinner man igenom och avslutar med att drämma till den sista punkten så det sjunger i tangentbordet. Det ska vara schwung i grejorna. Sådana texter kräver såklart också finputsning, men så länge man har en solid stomme brukar den saken gå lätt.
De här andra texterna är mer som att spela en hockeymatch som slutar med fyra pytsar i baken; det är fortfarande kul att spela, men resultatet är ju inget man vill stoltsera med…
Nyss knackade en anhörig på dörren och stack in huvudet. Hon ska skicka en julhälsning å sin verksamhets vägnar och vill avsluta med ett rim. Hon undrar om undertecknad kan ge ett handtag.
”Behöver det vara bra?”, frågar jag.
”Nejdå, bara något ’juligt’”, svarar hon.
”Då har du kommit rätt!”
Därför behöver vi avsluta här idag. Och som du säkert redan insett, kan det bara göras på ett vis:
Idag tänder vi fyra adventsljus
Och för dig, läsare av Siljan News
Trumpetar vi en vacker nyårssalut
Och önskar en fin jul och ett gott slut
Ja, du har rätt: Den här texten var en rutten potatis
Men trösta dig med detta: Den var åtminstone gratis.
God jul!