…om att forskarna borde prata ihop sig oftare, annars är risken att vi slutar försöka förstå.
Vi har mycket att tacka forskarna för. Men ibland vore det skönt om de kunde prata ihop sig lite innan de strösslar oss med sina åsikter. Man blir ju förvirrad…
Vetenskapsmän har varit oense i alla tider. Aristoteles sa att jorden var universums mitt, och att allt annat kretsade runt oss. Tusen år senare lade Copernicus fram teorin att solen var i mitten, och att vi snurrade runt den.
Även om Copernicus hade rätt så var det ingen poppis teori.
Vetenskapsmannen Giordano Bruno höll med honom, och blev bränd på bål.
Galileo höll också med, och blev satt i husarrest resten av livet.
Med tiden fick Copernicus teori stöd av Johannes Kepler och Newton. Då ansågs det bevisat. Det tog hundra år.
Nuförtiden har vi många fler vetenskapsmän. Och många fler åsikter. Om allt möjligt.
Ta den rådande Coronapandemin. Här verkar det finnas nästan lika många åsikter som det finns vetenskapsmän. Det är professorer, läkare, matematiker, statistiker, alla med sin egen syn på saken. Och den puffar man ut varhelst det ges möjlighet. Tidningar och TV dignar av dem. Det blir snurrigt.
Det finns många liknande exempel. Som plastpåsarna. Några experter förklarar att plastpåsarna från butiken ger stora koldioxidutsläpp och förorenar haven. Det låter ju illa.
Men knappt har man hunnit bli upprörd förrän andra forskare påstår motsatsen och säger att vi återanvänder nästan alla påsar som soppåsar, att så gott som inga hamnar i naturen och att papperspåsar ger betydligt större utsläpp.
Då säger någon att vi ska använda bomullskassar i stället.
Bra idé!
Så man går och köper en bomullskasse.
Men veckan efter förklarar en ny professor att jag måste använda den där bomullskassen mer än sju tusen gånger för att den ska vara bättre för miljön än plastpåsen.
Så, man gör en snabb huvudräkning och inser att om man handlar en gång i veckan, så måste man använda samma bomullskasse i etthundratrettiosex år för att den ska vara miljövänligare än plastpåsen…
Så där håller det på.
Ena dagen ska alla tanka etanol. Nästa dag är diesel bättre. Sedan är diesel jättedåligt…
Just nu debatteras det friskt om vår framtida elförsörjning. Elbilarna kommer att behöva mycket extra el för att laddas, och de nya fossilfria stålverken i Norrland kommer på egen hand öka Sveriges elförbrukning med uppemot femtio procent, enligt ett reportage i SVT.
Då rycker experterna in. Oense såklart. Några av dem menar tvärsäkert att det räcker gott med utbyggd vindkraft för att täcka alla nya behov. Andra anser, lika tvärsäkert, att vindkraften inte kommer räcka på långa vägar utan att vi måste bygga ut kärnkraften också. Vem har rätt? Jag har ingen aning. Man bara noterar att att två diametralt olika ståndpunkter mycket väl kan ha hundra procent stöd av forskare…
Spelar den här offentliga oenigheten någon roll?
Jag tror det. För när vi står för länge i dessa kaskadregn av åsikter, finns risken att vi ger upp och slutar försöka förstå. Och det vore synd.
Som sagt har vi vetenskapen att tacka för mycket. På sätt och vis kan man se forskarna som våra föräldrar inom deras eget expertområde. De kan mest.
Kan det finnas en lösning i den liknelsen?
Kloka föräldrar pratar alltid ihop sig om hur man ska svara sina guldklimpar på kluriga frågor, för att inte förvirra dem i onödan.
Kanske vetenskapsmännen skulle försöka sig på något liknande? Prata ihop sig lite mer, innan de går ut i tidningar och TV.
Bara en tanke.
Nej, nu måste jag åka i väg och helghandla. Förresten, vill någon byta min bättre begagnade bomullskasse mot sju tusen plastkassar så är det bara att säga till!
[tidigare pub. 2021-04-11]