Om att ge sina barn läsglädje…
Ökat bokläsande skulle vara som en svalkande hand på vårt samhälles stressfebriga panna. Så ser jag på saken, och därför gör man sitt bästa för att guida sina egna barn till böckernas fantastiska värld.
Det där låter ju vackert, och något som borde vara en både lätt och lustfylld sak för en förälder. Men lätt är det knappast. Inte idag.
Jag har tre barn som snart är vuxna alla tre. Flickan läser gärna, mycket och snabbt. Med pojkarna var det svårare i början. De var, likt sin far, mer fysiska i ung ålder och när det är full fart tills man stupar så finns inte mycket tid över för läsning.
Dessutom har deras bokläsande en konkurrens som saknar motstycke i historien. Det är sociala medier, TV-spel, dataspel, mängder av TV-kanaler och Youtube ovanpå det – och allt ger snabbare belöning än en bok.
Men som förälder försöker man.
Tyvärr var läsutbudet i mitt tycke inget vidare när pojkarna närmade sig tioårsåldern. Det fanns mängder av barn-/ungdomsböcker om barn som var mobbade, upplevde allehanda familjeproblem eller hade ett kämpigt inre känsloliv. Men, det ville inte grabbarna läsa om. Dessa pojkar, med mycket spring i benen ville ha action, spänning och skratt, och sådant var hart när omöjligt att hitta bland svenska författare av lite modernare snitt.
Här kanske någon tycker att jag var en ytlig förälder som inte passade på att låta pojkarna gräva i sitt inre känsloliv när de läste. Så var det inte. Hade de velat det så hade de givetvis fått det. Men det ville de inte. Och mitt enda mål vid tidpunkten var bara att hitta böcker som lockade dem att fortsatta läsa så att de fick upp farten och läsförståelsen, och med tiden själva kunde välja väg i böckernas alldeles egen värld.
Den här ”bokbristen” för målgruppen får vi väl skylla på kapitalismen – bokbranschen erbjuder det som efterfrågas mest, och svenska pojkar med en fäbless för action och spänning läser helt enkelt inte tillräckligt mycket böcker. Utbudet har kanske förändrats sedan dess, men att döma av den här recensentens bedömning av årets barnbokspristagare så kan man undra…: https://www.expressen.se/kultur/fragan-ar-vilka-bocker-som-verkligen-riktar-sig-till-barn/
Så det fick bli utländska författare till sönerna. Det var hjälten Jack Stalwart, Alex Rider, Hoover Car Racer, Gregor-serien av Suzanne Collins och en mängd andra. De blev tillslut hyggliga på att läsa – i alla fall bättre än mig i den åldern.
Förhoppningsvis har det gjort skolan något mer behaglig för dem.
För att vara långsam-läsare i skolan gissar jag är som att spela hockey med oslipade skridskor – du är med på isen men har svårt att hänga med. Då blir det tråkigt ganska fort.
Ett alternativ för hockeytränarna skulle då kunna vara att sänka tempot för alla, så att de med oslipade grillor hänger med. Men då blir det ju trist och ointressant för resten.
Ovanstående händer inte i hockeyn för där ser ledarna till att alla barn, från yngsta ålder, har slipade skridskor. Det är ju en grundförutsättning för att det ska vara skoj, så grymt vore det annars.
Det där kan man fundera på lite.
Vi avslutar som vi började, med en liknelse: Man kan se läsande som en hög bokhylla, där de lägre hyllorna är fyllda med enkla berättelser och de högre med mer avancerade känslor och uttryckssätt.
Själva läskunnandet är stegen upp till hyllorna.
Är den stegen ranglig kan det hända att man håller sig till lägre hyllorna resten av livet. Det vore synd, för det finns ofantligt mycket kul och ögonöppnande en bit upp.
Därför: Läs mer, läs!
”Om du inte tycker om att läsa, så är det för att du inte hittat den rätta boken.” – J.K. Rowling.
”Att läsa en (1) bok, är som att äta ett potatischips” – Diane Duane.
”Böcker hjälper människan att inse att de där originella tankarna man har, inte är speciellt nya alls.”
– Abraham Lincoln
”Visa mig en läsande familj, och jag ska visa dig några människor som förändrar världen.”
– Napoléon Bonaparte
“En bokläsare lever tusen liv innan han dör….Människan som aldrig läser, lever bara en gång.”
– George R.R. Martin