…om att vi jobbar hemifrån som aldrig förr.
Jag sitter på balkongen när jag skriver det här. Det är vacker försommar. Solen skiner från klarblå himmel och björkarna gungar i en stilla bris. Bredvid datorn ligger en tidning och fladdrar slött. I den var en småkul artikel om författaren Charles Lamb.
Så här var det: Våren 1822 skriver Charles Lamb ett brev till en vän och berättade om sitt nya kontorsjobb på Brittiska Ostindiska Kompaniet. Han är måttligt imponerad: ”Du kan inte förstå hur tröttsamt det är att andas luften mellan fyra instängda väggar, utan paus, dag efter dag, alla dygnets gyllene timmar mellan tio och fyra.”
Han fortsätter: ”Jag önskar bara att jag får några år mellan graven och skrivbordet. Eller förresten, graven och skrivbordet är ungefär samma sak.”
Charles Lamb blev senare berömd författare, och han har knappast varit ensam i sin njugghet mot kontorsmiljöer. Trots det har kontoret vuxit till en gigantisk arbetsplats dit hundratals miljoner människor går varje dag, och sedan sitter – mellan fyra instängda väggar under dygnets gyllene timmar.
Men, den här våren, nästan två hundra år efter Lambs brev, så är det andra bullar. Det är lite ”släpp fångarne loss det är vår” och vi jobbar hemifrån som aldrig förr. Frågor man kan ställa sig är:
Är det bättre?
Kommer vi att gå tillbaka?
Trenden att jobba hemifrån har stadigt ökat, och jag vet företag som under Coronakrisen skickat hem samtliga sina anställda för distansarbete. Det ska bli intressant att se hur de företagen resonerar när krisen är över.
Har det fungerat väl så kommer säkert flera av dem titta på möjligheten att fortsätta, och radikalt sänka sina lokalkostnader. Kanske det landar i att fler bara arbetar på kontoret ett par dagar i veckan i fortsättningen? Vi får väl se.
Samtidigt har kontorslokaler även fyllt andra syften. För några år sedan var jag gästföreläsare hos en organisation med huvudkontor i centrala Paris. Deras byggnad var närmast ett palats. Marmorpelare, enormt högt i tak och höga dörrar, guld, vackra takkronor och stuckatur. Man säger ibland att en plats kan andas makt. Här flåsade den.
Ett tjusigt kontor har nog alltid varit ett sätt att visa sin omgivning att man är framgångsrik.
Jag har själv arbetat på distans, till och från, i ganska många år nu. Det har sina plus och minus som allt annat. Man missar kontorsskvaller och personlig kontakt med medarbetare. Det kan ju, å andra sidan, både vara trist och en välsignelse.
Hur som helst så är det imponerande att tekniken har kommit så långt att det faktiskt funkar för så många. Och rätt bra dessutom.
Det finns en härligt profetisk intervju om det här. Den gjordes 1974, med författaren och uppfinnaren Sir Arthur C. Clarke (han som bland annat skrev ”2001 ett Rymdäventyr”).
Clarke står i en stor datorhall och förklarar för en pappa och hans son, att när pojken är vuxen så kommer det att finnas så små datorer att man kan ha dem hemma, och att man kommer att kunna kommunicera med varandra med dessa!
”Det gör…”, fortsätter Clarke entusiastiskt, ”…att vissa yrkesgrupper inte längre kommer att behöva sitta fast på kontor i storstäderna. De kan flytta ut på landet, eller var man vill, och arbeta därifrån!”
Och nu är vi där – i framtiden.
Jag tittar upp ifrån datorn en stund. En fågel sitter på balkongräcket, solen skiner och björkarna fortsätter gunga i den ljumma brisen. En båt rör sig långsamt nedför Österdalälven.
Och här sitter jag med kontakt med hela världen, via datorn.
Det är rätt fantastiskt när man tänker efter.
Så, frågan vi ska ställa oss är kanske inte OM vi ska fortsätta spendera alla dagars gyllene timmar på kontoret – utan snarare: Varför?