Om varma dagar med hundar.
Torsdag kväll och kvicksilvret närmar sig trettio grader i skuggan. I solen är det mer än varmt. Det är hetta.
Vi har en bit kvar till det svenska värmerekordet på 38 grader. Det sattes i Ultuna 1933 och tangerades i Målilla 1947.
Men det här räcker gott och väl.
I går kom inte bara en, utan två uppmaningar från vattenbolaget att det är dags att spara på dropparna.
Hundarna tycker värmen är jobbig, men behöver sin morgonpromenad. Skogen är bra när det är varmt och när vi kommer in bland träden blir det svalare. Vi strosar i långsam takt. Det får ta sin tid.
Halvvägs in i rundan kommer vi till en plats jag döpt till ”Death Valley”. Där var det tidigare en riktig trollskog med urgamla träd, djup mossa och en vacker barrstig.
Nuförtiden är det ett kalhygge där det drar märgfrysande vindar på vintern och blir stekande varmt på sommaren. Men det är bara ett par hundra meter så vi lunkar på.
I riktiga Death Valley, i USA, uppmättes världens högsta temperatur; 56,7 grader, 1913.
Så man ska väl inte gnälla så mycket.
Vi tar oss igenom vårt lilla Death Valley och går in i barrskogens svalka.
Då rasslar det till i ett buskage och ett rådjur snubblar ut på stigen bara några meter framför. När djuret får syn på oss stelnar hon till och reser huvudet, för att direkt slappna av och man kan nästan ana henne mumla: ”Jaha, det är ni…”
.
Vi har säkert setts förr eftersom vi träffar rådjur nästan varje morgon, även om det sällan är så här nära. Med tanke på hennes utspända mage är hon säkert dräktig och födseln nära. Hon ser trött ut. Det är nog jobbigt att vara högdräktig i en värmebölja.
Vi tittar på varandra några sekunder. Sedan går hon lugnt vidare in i skogen.
Hundarna är tysta och gör inte minsta ryck i kopplet för att följa efter. Vem vet, kanske de känner på sig att hon är dräktig och visar sin respekt?
De får i alla fall en klapp på huvudet och ett uppmuntrande ”duktiga pojkar!”.
Det finns förresten ett hejdundrande värmerekord från Fredriksberg i Ludvika kommun på 41,5 grader, 1933. Men då var mätstationen ”otillfredsställande strålningsskyddad” eftersom en felmonterad plåt värmde upp termometern. Så det räknas inte.
”Värdelöst vetande” kallas sådant, även om det står att läsa på SMHI:s hemsida.
Tillbaka från skogen går mina lurviga kompanjoner raka spåret till trädgårdsslangen som hänger på sidan av huset. Det har blivit en ritual efter morgonpromenaden. Jag sätter på vattnet med mjuk stråle och de turas om att dricka. Först tio sekunder för den äldre, sedan tio för den yngre. Så där håller vi på, fram och tillbaka, i några minuter.
Den yngre får plötsligt för sig att stoppa in hela munstycket i munnen, och det får han. Resultatet blir såklart en stunds frustande och hostande. Vissa saker måste man prova för att lära sig om de funkar, eller inte.
Inne i huset läggs ett par fuktiga badlakan på golvet som hundarna kan ligga på. Det blir svalt och det gillar de. Jag påminner om att de kan gå ned i källaren och efter en stund så lyder de rådet.
Den varmaste planeten i solsystemet är Venus, med temperaturer uppemot 470 grader. Venus var också kärlekens och den kvinnliga skönhetens gudinna i den romerska mytologin. Hon var het, skulle man kunna säga.
Gräsmattan börjar bli gul.
Nu vore det fint med lite regn.