Om att få ett bra skrivet brev. Och tvärtom…
Ett nytt e-mail kommer. Det är från en vän, och orden lägger sig som en varm filt över axlarna en kall höstdag. Jag kommer på mig själv att jag ler.
Ibland tror jag vi glömmer vilken energi och glädje ett bra skrivet brev kan ge.
Och tvärt om…
Som exempel på det senare finns en historia om Abraham Lincoln. Han anses av många vara den främste presidenten i USA:s historia, och var dessutom duktig på att skriva. Men, när han var i dryga trettioårsåldern gjorde han bort sig rejält – och lärde sig något viktigt.
Så här var det: Lincoln blev ilsken på en politisk motståndare som hette Shields, och skrev en riktigt dräpande text om honom i tidningen. Men, den här gången hade han gått för långt och Shields blev så rasande att han utmanade Lincoln på duell.
Lincoln, ung och styvnackad, accepterade utmaningen och stod inför en kamp på liv och död…
Jag ska återkomma till duellen strax, men poängen är att efter den dagen skickade Lincoln aldrig texter som han skrivit i ”stundens hetta”.
Efter Lincolns död hittade man många arga brev som han skrivit, men som aldrig skickats. Han hade bara behövt skriva av sig den värsta ilskan, innan han författade en mer balanserad och genomtänkt text.
Det där är klokt, och något som fler skulle använda sig av – till exempel USA:s nuvarande president…
Men Trump läser nog sällan Siljan News, så varför tar jag upp det här?
Jo, för enligt en tidningsartikel är illa skrivna brev (e-mail) en av de största orsakerna till irritation på arbetsplatser idag – och det behöver inte ens vara ”stundens hetta” som är orsaken.
Det räcker med att man har bråttom och slarvar i formuleringarna, för att meddelandet ska uppfattas som obegripligt eller plumpt – och mottagaren gnisslar tänder, istället för att nicka instämmande. Helt i onödan.
Alltså borde vårt skrivande vara en prioriterad fråga för företag och förvaltningar. För när nivån sjunker så börjar det ofta internt – men sprider sig lätt ut till externa kontakter, och kan sänka hela verksamhetens anseende.
Hur ofta man anordnar uppfräschningskurser i brevskrivande nuförtiden har jag ingen aning om. Men rätt mycket talar för att det borde göras oftare, och av fler.
Syftet: Ökad trivsel bland personalen, minskad risk för missförstånd – och ett säkerställande att man inte skriftligen möter kunderna med öppen gylf eller utsmetat läppstift. Om man säger så.
På mitt första jobb (på Lincolns tid, ungefär) blev jag skickad på just en sådan kurs. Det var standard för nyanställda, och det jag lärde mig där har varit ovärderligt i resten av både min karriär och privatliv.
Att skriva bra brev är vare sig krångligt eller svårt – bara några enkla riktlinjer, och när man har koll på dem så är halva slaget vunnet.
”Japp, det är noterat”, säger du kanske nu, ”…men hur gick det för Lincoln?”
Jo, han accepterade som sagt Shields utmaning, och fick därför välja vapen för duellen. Lincoln valde kavalleriets bredsvärd, och bad om att det skulle vara den längsta modellen.
Här hade Lincoln en baktanke. Han var nämligen mycket lång, närmare 1,95, medan Shields var 1,75, och därför skulle Lincolns räckvidd ge honom en fördel i svärdskamp.
Den 22 september 1842 möttes de två duellanterna i en träddunge på Bloody Island i Missouri. På marken mellan dem låg en planka som ingen fick kliva över. Lincoln, höjde sitt svärd och svingade det med full kraft, högt över sin motståndare, och kapade en trädgren.
Hans manöver visade tydligt hans överlägsna räckvidd, och i vilket underläge Shields var. Åskådarna började ropa att de borde sluta fred istället – och det gjorde de.
Lincoln ville inte prata om den där episoden senare i livet, och när en person frågade honom fick denne svaret ”….jag säger inte att det inte har hänt, men om du vill vara min vän så tar du aldrig upp det igen.”
Man kan gissa att han inte skämdes för själva duellen, för det gick ju lyckligt – utan för den text han aldrig skulle ha skickat.
Så, nu när vi nu går mot en mörkare och kallare tider; försök sprida lite mer skriftlig värme till vänner, kollegor och kunder. Det kommer glädja många, få fler att nicka instämmande – och kanske ge ett leende just när det behövs som bäst.