Du kanske har hört det engelska uttrycket ”If someone offers you a breath mint – accept it!”
En ungefärlig översättning blir ”Om någon erbjuder dig en andedräktsuppfriskande halstablett – ta den!”
Det uttrycket flög genom huvudet när jag hittade en bok på min huvudkudde.
Var det någon som ville säga mig något?
Bokens titel var ”The subtle art of not giving a fuck” (sv. titel: ”Den ädla konsten av not giving a fuck”). Boken har legat på första plats på New York Times bestseller-lista, och även om undertecknad har ett rätt ljummet intresse för sådana här böcker så tänkte jag att man ska ha ett öppet sinne.
Så jag gav den en chans.
Titeln beskriver innehållet bra: Att vi ska välja bort sådant som inte är viktigt och istället lägga vårt krut på sådant vi mår bra av, på lång sikt.
Ja, det kan ju vara en välbehövlig påminnelse i en hispig och trendkänslig värld.
Författaren heter Mark Manson och boken är kul, åtminstone första delen av boken är riktigt underhållande. Samtidigt blev jag inte förvånad när jag fick reda på hans ålder (han var trettiotvå år när skrev boken), för det märks att det är en relativt ung människa som skrivit. Dock skriver han bra!
Vem passar den här boken till? Ja, känner du någon som verkar fastnat i ett ständigt sökande efter nya kickar – överdoserar sociala medier, avverkar förhållanden på löpande band, dricker för ofta eller ständigt jämför sig med andra, så kan det vara en nyttig bok.
Och, som sagt, vi behöver nog alla en påminnelse om det här ibland – våga välja bort, och prioritera det som är viktigt för oss.
En bit in i boken tänker jag på en resa jag gjorde förra året, och här hoppas jag du har tålamod med en liten utvikning.
Så här var det:
Vid ett stopp i en medelstor svensk stad tittar jag in i en bokhandel. Jag letar efter en bok som ofta hänvisas till i andra böcker. Senast i hårdkokt deckare jag läst dagen före.
Boken jag söker heter ”Kristens resa”, eller ”Pilgrim’s progress” på ursprungsspråket engelska. Jag har läst den tidigare, men historien har blivit suddigt i minnet med åren.
Kristens resa anses vara en av världens genom tiderna mest lästa böcker och har översatts till mer än två hundra språk. Den skrevs av John Bunyan 1678 (han satt i fängelse när han började skriva den) och sedan dess har den oavbrutet funnits tillgänglig i tryck.
När tidningen The Guardian för några år sedan rangordnade de hundra bästa engelska romanerna genom tiderna hamnade Kristens resa på första plats. Före Robinson Crusoe, Gullivers Resor, Moby Dick, Emma och en hel del andra klassiker. Den första översättningen till svenska kom ut 1727.
Men, jag hittar inte boken i butiken och frågar därför en glad expedit i trettiofemårsåldern:
”Kristers resa, alltså?”, säger hon, ”Är den ny, en biografi eller kanske en reseguide?”.
”Nej, Kristens resa”, svarar jag och lägger extra betoning på n:et. ”Och det är en allegori.”
Expediten tittar tyst på mig i några sekunder, sedan:
”Du, den har jag aldrig hört talas om. Vänta, jag gör en sökning på nätet.”
Hon klickar in sin sökning i datorn vid kassan.
”Jamen titta, den finns ju! Vi har den inte hemma men den går att beställa. Vill du göra det?”
”Nej tack, jag är bara på genomresa…”
Vi lever alltså i fjortonde generationen efter boken Kristens resas första utgåva. Kanske är vi också den första generationen som inte kan hitta den i valfri bokhandel?
Några dagar senare hittar jag ett engelskt exemplar av ”Pilgrims progress” och fräschar upp minnet med en genomläsning.
Finns det då fler skäl att läsa Kristens resa, förutom att bättre förstå referenser till den i deckare, och att lägga till den som en skåra på allmänbildningens pinne?
Ja, ett skäl är att den helt enkelt är en välskriven bok, fylld med klokheter. Handlingen drivs hela tiden framåt, och den är skriven med humor. Huvudpersonen kan kännas lite tjatig i sitt frekventa tillkallande av högre makter, men det förtar inte bokens poänger. Det blir aldrig tungt.
Ett annat skäl kan vara att knyta an en aning till de som kom före oss. Av våra äldre släktingar, och många generationer bakåt i tiden, har sannolikt många läst boken. Man kan alltså gissa att den, förr i världen, var en referens för hela samhället – i närmare tre hundra år.
Det är imponerande lång tid.
I förordet i den svenska upplagan står att boken mognar med läsarens ålder. Det stämmer bra – för man känner igen många av karaktärerna som Kristen möter på sin resa.
När man läser den runt tvåhundrasidiga boken, ska man komma ihåg att den skrevs i en tid när vi hade mindre att säga till om i livet; när det blev hungersnöd med jämna mellanrum, där barn dog från sina föräldrar i en helt annan omfattning än idag (spädbarnsdödligheten var nästan 20 procent på 1700-talet, mot dagens 0,25%) och vetenskapen låg i sin vagga.
Människorna levde ett betydligt mer utsatt liv, och för att klara sig igenom det med både förstånd och humör någorlunda intakt, så var religionen en hjälp, kan man gissa.
Men idag lever vi, som skrivet, i den fjortonde generationen efter bokens utgivning, och i vårt välordnade svenska samhälle känns förtröstan till högre makter inte lika angeläget. Vi har ju staten, välutbyggd sjukvård med penicillin och andra piller som tar hand om oss. För tillfället.
Några av oss (vissa högröstat) avfärdar därmed all religion och med det även de tidlösa och ofta kloka livstips som finns där – och som boken Kristens resa bygger på.
Den inställningen för tankarna till stycket om Vanity fair (fåfängans marknad) i boken.
Men det får du läsa och avgöra själv.
Om du har lust.
Så, vilken ska man välja?
Ja, här kan jag bara tala för mig själv, men om jag bara fick läsa en sådan här bok med livs-klokheter i livet så skulle det bli Kristens resa – lätt.
Skulle jag bara vilja ha en stunds underhållande läsning med ett några bra poänger så skulle det bli ”Den ädla konsten av not giving a fuck”.
För övrigt var det dottern som lagt den senare boken på min kudde – helt utan baktanke meddelande hon senare.
Och det var ju skönt att höra.
Fakta:
Den ädla konsten av not giving a fuck.
Författare: Mark Manson
Originaltitel: The subtle art of not giving a fuck
Antal sidor: 186
Utgiven: 2016
Kristens resa
Författare: John Bunyan
Originaltitel: Pilgrim’s progress
Huvudperson: Christian
Antal sidor: 215
Utgiven: Första utgåvan 1678, första svenska översättningen 1727