…renoverar och lär sig både nya färdigheter och ord.
Någon sa att skrivande är ett hantverk – som rörmokeri. Det leder oss naturligt in på dagens ämne, som är just rörmokeri. Du är förlåten om du inte frustar av förväntan över ämnet. Men även rör-jobb kan bjuda på lite drama när hantverkaren är tillräckligt oskicklig…
Förra helgen skulle nämligen undertecknad byta tre golvbrunnar. En vattenläcka har tvingat fram en renovering av källaren och byggregler säger att golvbrunnar som suttit längre än 1990 måste bytas ut vid renovering. Och det hade mina.
Eftersom livet gillar att ge extra utmaningar så är de tre brunnarna ingjutna i husgrunden. Därför krävs en bilningsmaskin för att mejsla bort betongen runt dem så att de kan lossas och bytas.
En bilningsmaskin är en bastant pjäs med handtag i ena änden, ett kraftigt spett eller en mejsel i den andra och en motor i mitten. När den sätter i gång slår sig spettet ned i betongen. Det skakar och dundrar som om ett godståg passerar igenom huset.
En sådan maskin, med lite krut i, kostar tiotusentals kronor så man har knappast en liggande i garaget.
Därför tar man en tur till maskinuthyrningsfirman för att fråga om de kan hjälpa till.
Och jodå, bilningsmaskiner har de gott om.
Den trevliga personalen undrar vilken modell jag önskar, och eftersom undertecknad aldrig bilat bort brunnar förr så har jag ingen aning…
De visar utbudet. Det finns en ”500”, en ”800” och en ”1000-AVR”.
Känslan påminner om när man hyrde motorcykel på 90-talet. Motorbutiken hade en 500 kubikare, en 750 och en 1100-kubikare för uthyrning. De tre modellerna gick ungefär lika snabbt med skillnaden att de två mindre var lättare och smidigare att hantera. Men varje gång brassade undertecknad därifrån, hukande över tanken, på en Suzuki GSX 1100. Stort och kraftfullt ska det vara!
Vissa saker växer man tydligen inte ifrån, så man lämnar maskinuthyrningsfirman med ett nöjt leende på läpparna och bakluckan fylld med den värsta bilningsmaskinen som kan erbjudas för dylika jobb – en ”1000-AVR”!
Med sina närmare femton kilo är maskinen rätt otymplig, men den visar stor pondus och beslutsamhet när den dunkar sig ned genom betongen. Och det är det som räknas här.
Men såklart gör man en del misstag när man ger sig på något nytt.
Vid första brunnen kör jag maskinen för länge på samma ställe. Då pulveriseras betongen i stället för att brytas upp i bitar och det börjar damma något hemskt. Har man dessutom missat att stänga dörren till tvättstugan där man håller på, så sprids en dimma av betongdamm genom hela huset.
Undertecknad är fullt koncentrerad och märker inget av den saken, men övriga familjen blir måttligt road när de kommer hem och möts av Dalarnas svar på Lützen och ett tunt lager betongdamm över hela inredningen.
”Sorry…”, säger man då och smyger ned i källaren igen, stänger in sig och ändrar taktik.
Då går det bättre – en liten stund.
Nästa brunn behöver flyttas och därför måste ett dubbelt så stort hål bilas ur. I slutet av det arbetet är det dags för nästa olycka: Plötsligt sjunker spettet snabbt ned i betongen och det visar sig att jag kört rakt igenom ett avloppsrör från en spygatt.
Då svär man en liten stund.
En spygatt, om någon missat det, är en golvbrunn utan vattenlås. De används i torra eller varma rum där en brunn med vattenlås snabbt skulle torka ur och börja släppa in dålig lukt från avloppet.
Det egna huset har en sådan spygatt i pannrummet och avloppsledningen från den leds genom betonggrunden och in till den här golvbrunnen i tvättstugan där den kan snylta på dennes vattenlås.
Och nu har jag alltså råkat spetta sönder den ledningen.
Därför får man, försiiiiktigt, bryta loss ännu mer betong tills en tillräckligt lång bit oskadad ledning kommer fram så att den kan skarvas. Sådant finlirande med bilningsmaskin ”1000-AVR”, för någon som är ovan, är som att slå i nubb med slägga, eller trä i en synål med ungsvantar på.
Svetten sprutar och dammet lägger sig i kakor över kroppen tills man ser ut som ett birollsmonster i en mumiefilm. Men det går till slut.
Det här renoveringsjobbet görs faktiskt inte helt på känn. För några veckor sedan kom en rör-kille och gav några tips. Då berättade undertecknad att vi hade en spygott i pannrummet.
”Spygott?”, svarar rörmokaren, ”…menar du spygatt?”
Och det gjorde jag såklart.
Tänk, ibland räcker det med att öppna munnen bara lite grann för att visa vilken amatör man är.
Hur som helst. Så där står man, med munskydd, glasögon och hörselkåpor i en dimma av betongdamm. Timmarna går och tankarna vandrar…
…Spygott, förresten… det var ju ett nytt och lite kul ord men som än så länge saknar mening. Kanske det skulle kunna användas när något är en blandning av dåligt och bra?
”Startfältet i årets upplaga av Melodifestivalen kan sammanfattas i ett ord – spygott.”
Kanske inte, ändå…
Så där kan man filosofera medan man bilar betong så att plomberna skallrar. Några djupa tankar är det alltså knappast frågan om.
Nåväl. Enligt en tabell från arbetsmiljöverket ska yrkesfolk köra bilningsmaskin som mest tolv minuter per dag på grund av allt skakande. Det överskrider nog undertecknad en smula eftersom det tar tolv timmar att få bort alla tre brunnarna och städa upp.
Efteråt känns händerna som disktrasor och en tumme är obligatoriskt blå, men i övrigt mår man finfint – spygott…
Nu är det dags att gå ned i källaren och fortsätta med den här helgens jobb: Att skrapa bort en gammal våtrumstapet. Det arbetet görs tapetmolekyl för tapetmolekyl, för livet gillar som sagt att ge utmaningar och den här tapeten har av allt att döma monterats med super-lim.
Men det får bli en annan historia.