I förra veckan berättade lokaltidningen att övervakningskameror satts upp i en skola. Elever har orsakat så mycket åverkan på lokalerna att skolledningen inte såg någon annan lösning.
Man förstår skolans argumentation. Att installera kameror må kosta mycket skattepengar, men blir ändå en bra affär om de kan hindra en del av vandaliseringen.
Enligt skolan tycker föräldrarna att det är bra. Och det är ju fint.
Samtidigt är övervakningskameror som Alvedon mot benbrott, de mildrar symptomen men tar inte bort orsaken. Och man kan ju inte låta bli att undra hur vi förbereder barnen för vuxenlivet när de, likt interner, behöver gå under ständig kameraövervakning för att de inte ska vandalisera.
Så, vem är ansvarig för att det blivit så här?
Man kan knappast lasta barnen. Det oftast bara en handfull barn som förstör och dessutom är barn bara barn, och ibland blir det fel. Men när det urartar på det här viset så är det i alla fall undertecknads erfarenhet att det är i vuxenvärlden det brister.
Så, är skolan villig att ta på sig ansvaret för att vissa elever drar fram som bärsärkar genom sina lärolokaler? Gissningsvis inte.
Och det vore nog omodernt att skuldbelägga föräldrarna för att de inte lär sina telningar allmän hyfs.
Man kan alltså konstatera att vissa ungar ställer till med så omfattande skadegörelse att alla barn och lärare måste sättas under ständig kameraövervakning.
Och det är ingens fel…
Är det bara undertecknad som tycker det låter konstigt?
Å andra sidan är det här ”ingens-fel-fenomenet” långt ifrån ovanligt.
Häromveckan kunde man läsa om en anställd i Regionen som kvitterat ut 1,6 miljoner i lön – för ett halvårs arbete. Det är såklart orimligt och lönekontoret hade varnat. Men chefen hade skrivit på i alla fall.
När ledande politiker senare kommenterar skandalen i lokalnyheterna blir svaret …(ja, du gissar rätt)… ”Det här är ingens fel.”
Men tack och lov finns fortfarande de som tar ansvar. Härom veckan svullnade en bekants ena hand till nästan dubbla storleken och värkte illa. Hos 1177 rekommenderade de honom att ta en Alvedon och vila.
Det hjälpte föga så han tog sig till sjukhuset, och blev inlagd på direkten. Svullnaden visade sig vara en elak infektion och vårdpersonalen inledde en jakt på orsaken.
Efter en vecka på sjukhus, tre operationer och spårning vilket penicillin som fungerar bäst, ser hans prognos bättre ut. Och det är helt och hållet tack vare skicklig vårdpersonal som beslutsamt gick till botten med orsaken, och satte in rätt motåtgärder.
Det är så man löser problem: Med omtanke, ansvar och beslutsamhet.
När vi slutar med det, vad har vi kvar?
Jo, Alvedon mot benbrott.
Och övervakningskameror på oss alla.